Välkomna!
Det är med lite smått nervösa fingrar jag skriver mitt första blogginlägg. Delvis är det lite pirrigt för att jag är ny på området, men mest för att ni inte kommer att tycka att det är särskilt spännande läsning. För nu är det ändå så, att jag är en vanlig tjej från en liten by i Småland (Fliseryd), som råkat hamna i Orange County och jobbar på som vanliga människor gör. Jag tränar, lagar mat, träffar vänner och familj och ibland hittar på lite äventyr som en resa till Las Vegas eller Cabo eller kanske bara en sådan enkel sak som att gå ut och partaja lite. Alltså behöver ni inte förvänta er att denna blogg kommer inehålla massor av glamor eller extravaganta påhitt.
Jag är ändå rätt nöjd med livet. Jag är nygift och alldeles superkär i min Clinton, som kommer från San Juan Capistrano här i OC. Honom träffade jag på min första utlandstermin här i USA. Jag pluggade på Santa Monica College, han på USC, genom gemensamma vänner hamnade jag tillsammans med mina roomisar på en fest som hans Fraternity ordnade. Ja, det var sådär klassiskt som man ser på film, ett hus med grekiska bokstäver på där runt 70 grabbar bodde och spelade beerpong och flip cup och allt vad de amerikanska dryckeslekarna heter.
Vi fick upp ögonen för varandra och började så småningom dejta.
Att dejta är förövrigt väldigt annorlunda från vad vi i Sverige är vana vid. Killen hämtar en i sin bil, öppnar dörrar för en och bjuder såklart på middagen, sen är de sådär gentlemansmässiga och följer med en hela vägen till dörren och om han är modig nog så försöker han sig på att få en puss.
Clinton och jag hade ett ganska stormigt förhållande till en början. Jag hade ofta hemlängtan och vi bråkade lite då och då. Men kära var vi. Det är ingen dans på rosor att falla för någon som bor på andra sidan jordklotet. Jag vill verkligen förklara för er att det är inte så lätt och romantiskt och sådär uuunderbart som på film. Det är en konstant kamp. Mellan kulturer och samtidigt slitas mellan de människor man älskar mest.
Jag står väldigt nära min familj så extra svårt var det. Men har man hittat Mr. Right så har man, eller hur?
Till slut efter mycket om och men så blev det vi och jag flyttade hit som ni förstår. Jag är väldigt lycklig men saknar familjen massor. Det som jag på senaste tiden insett är att jag saknar inte Sverige så som jag brukade. Jag älskar solen och värmen och människorna här, hur man lever i vardagen osv.
I alla fall, nog om det, (eller kanske pratar jag mer om det lite senare), nu ska jag berätta vad som händer just nu:
Vi har precis flyttat in i Clintons föräldrars gästhus, det är ett litet separat hus med vardagsrum, toa och sovrum. Inget kök tyvärr. Vi bodde tidigare i en liten lägenhet nära stranden i Dana Point, men nu försöker vi spara lite extra pengar så vi kan köpa ett hus.
Jag har avklarat min första vecka på mitt nya jobb! I två års tid har jag jobbat som office manager för en doktor, men nu är jag administrativ assistent för Maria Montazami. Henne känner ni väl till?
Hon är toppen och det har varit en händelserik och spännande vecka!
Nu måste jag tacka för mig för idag för nu ska jag iväg men min svägerska Shawnee till gallerian och shoppa lite!
Trevlig lördag!
